Enduro, singletrack, trail, vi reder ut begreppen

Dela nyhet:

Dela på facebook
Facebook
Dela på twitter
Twitter
Dela på linkedin
LinkedIn

Cykelvärlden är fullmatad med förvirrande begrepp som knappt ens inbitna cyklister har koll på vad dom betyder. Xtravel reder ut begreppen en gång för alla.

Downhill

En tävlingsform av mountainbike som går ut på att åka utför en snitslad bana så fort det bara går. Det är sommarens variant på skidåkningens störtlopp med löjligt höga farter i brant och tekniskt utmanande terräng med mängder av hinder som stenar, rötter och dropp.

En världscupbana är runt 3-5 minuter lång och har mellan 300-600 fallhöjdsmeter där åkarna som mest når upp i farter på strax under 80 km/h. Cyklarna är gjorda för att enbart åka utför med och har oftast 200 millimeters fjädringsväg både fram och bak, gafflar med en stabil dubbelkrona och rejält kraftiga däck.

Downhill har även blivit ett populärt uttryck för all form av utförscykling, och kanske främst den som utövas med hjälp av lift i en bike park.

Enduro

Enduro är den senaste flugan i cykelvärlden och har på några få år gått till att bli en av de mest populära tävlingsformerna av alla cykeldiscipliner.

Kort sagt kan man likna enduro vid en form av rally där cyklisterna åker mot klockan utför på specialsträckor och sedan tar sig för egen maskin eller lift, utan tidtagning, mellan dom. Specialsträckorna kan vara upp till 20 minuter långa och innehålla allt från rejält branta och tekniska partier till trampsträckor och även kortare klättringar, något som ställer höga krav på utövarnas teknik såväl som uthållighet.

Sverige har haft flera fina framgångar i Enduro World Series, världscupen i enduro, via Robin Wallner och Zakarias Blom Johansen. Dom två tog även ett silver i lag med Alexander Kangas under tidernas första lag-VM i enduro i Finale Ligure i Italien 2019.

Mindre tävlingsinriktad enduro går även under namnet all mountain och kan sägas vara ett samlingsnamn för all cykling där man tar det relativt lugnt uppför, och kanske rent av väljer en grus- eller asfaltsväg till toppen av sitt åk och sedan öser på utför.

Cyklarna som används är kraftiga stigcyklar med 150-170 millimeters fjädring fram och bak ihop med en höj- och sänkbar sadelstolpe (dropperstolpe), rejält mönstrade däck och en geometri som är anpassad för utförscykling med en något flackare gaffelvinkel. Det här är en väldigt bra cykeltyp för många cyklister på grund av sin allsidighet.

Stigcykling

Trail riding på engelska. Helt enkelt cykling på stigar, viket egentligen kan innebära det mesta i skogen eller på fjället. För oss svenskar handlar det allt som oftast om att cykla en runda i hemmaskogarna med både klättringar och utförslöpor. Hur fort du cyklar eller hur mycket du tar i är helt upp till dig, huvudsaken är upplevelsen och att komma ut i naturen.

Till stigcykling använder du med fördel en… stigcykel. Heldämpade cyklar med 120-160 millimeters fjädring kan anses vara lagom för svenska förhållanden. Ju mer teknisk cykling och terräng som du tror du kommer att cykla, desto mer slaglängd behöver du. En dropperstolpe är inte dumt att ha heller.

Cross country

Tävlingsformen av stigcykling som historisk sett varit den dominerande formen av terrängcykling med nummerlapp. Långlopp som den svenska Cykelvasan och Birkebeinerrittet i Norge lockar tiotusentals cyklister varje år.

En cross countrycykel är gjord för att vara så effektiv och lätt som möjligt men på senare år har många cyklister börjat använda både heldämpade cyklar och dropperstolpar för att kunna tackla den allt mer tekniska terrängen på moderna tävlingsbanor. 100-120 millimeters slaglängd fram och bak brukar vara lagom om du vill vara riktigt snabb.

Singletrack

Engelskt ord för en stig. Det kan vara både en naturlig, gammal stig eller en led som specifikt byggts för cykling. Grunden är att den är smal, under metern.

Mountainbike Portugal Sintra

Maskinbyggd led

 

En led som byggts med hjälp av grävmaskin och därför oftast både bredare och slätare, men inte nödvändigtvis enklare, än en singletrack. Vanlig i bike parks och då försedd med hopp och velodromkurvor (berms). På senare år har många orter börjat bygga stigcykelleder med hjälp av grävmaskiner för att skapa cykling för en bredare målgrupp. Trysil i Norge och Åre i Sverige är två ställen som gjort det.

 

Bike park

 

En oftast liftbaserad cykelpark med ett flertal olika leder. Har oftast kommit att beteckna ställen med utförscykling och delvis maskinbyggda leder. En bike park liknar i mångt och mycket en skidort på vintern med leder av olika svårighetsgrad och inte sällan kombinerat med en infrastruktur som är gjord för att ta emot både entusiaster och nybörjare med cykeluthyrning, restauranger och allt annat som man kan tänkas behöva.

 

Åre och Järvsö är två stora svenska bike parks och hör bägge till dom allra bästa i världen.

 

Trail center

 

Kan även kallas för ledcentral. Helt enkelt ett nätverk av leder för stigcykling som utgår från en samlingspunkt.

 

Trysil i Norge och Rörbäcksnäs i Sverige är två välkända trail centers på våra breddgrader.